Snön ligger vit på taken.

...eller den töar och rasar ner.
Från plåttak.
Det låter inte bekvämt, speciellt inte när det sker på natten.

Nu är julen uppäten.
Må säga att det var en trevlig jul, tyvärr så missade jag tomten.
Jävla oflyt att jag inte gick och köpte tidningen lite tidigare.
Men några julklappar var jag bevisligen förtjänt av.
Bland annat så fick vi ett presentkort, tillverkat av syster, med följande innehåll:
"I familjen Arvendals hus
är det varmt och ljust,
men står man utanför
blir man inte lika förtjust.

Eder julklapp i år,
ja den av utebelysning
och installation består"

Linda Karlsson. Oxelbergens svar på Karin Boye...

Så idag ska vi åka runt lite och titta på armaturer anpassade för ändamålet.
Bara hänga lite tvätt först.

Dan före dan

Väcktes idag av att frun skakade på mig och sa att det var någon som drog i ytterdörren.
I mitt stilla sinne antog jag att den kära hustrun drömde en mardröm eller liknande, ända tills jag själv hörde just nämnda aktion.
Hasandes i fårtofflor, säckiga mjukisbyxor och en utochinvänd tröja beger jag mig således ut i hallen för att ta reda på vad som försiggår.
Fantomen givetvis.
Denna underbara fantom.
Klockan var ju 9, så han trodde inte att man kunde sova vid denna tiden.
Anledningen till besöket var att lämna över två stycken julklappar till Tindra.
Av bara farten gick han och hämtade tidningen också. (Han hade ju stövlarna på sig, det hade inte jag).
Jag hör nu utanför att han sitter i traktorn och plogar uppfarten. Vad skulle vi göra utan denna mannen?

Enda lediga dagen den här veckan tillbringas med att hämta dotter i Katrineholm, kompletteringshandla lite julmat, samt givetvis inhandla en julgåva, troligtvis i form av konfekt, till Fantomen.

För övrigt har jag svårt att förstå mig på folk såhär års.
Jag hade SM-jouren igår kväll. Vid stängning klockan 22 hade vi uppskattningsvis cirka 30 kunder kvar i butiken, varav en absolut skulle ha hjälp vid den manuella fiskdisken klockan 22.10. ("Jag har lyft på skynket och sett att det ligger varmrökt lax därunder") och varav en kund klockan 22.20 vägrar att gå ut med kundvagnen (eller sig själv) till dess att hans fru skottat fram och kört intill bilen.
Jag fick närmast fysiskt avlägsna honom för att kunna komma hem själv.

Köppäbävisan??

Jahaja.
Sakta, men inte särskilt säkert, så börjar man återvända till verkligheten, förhoppningsvis blir det någon form av avslut imorgon, i alla fall fysiskt.
Det känns som att man får kämpa lite mer för julstämningen i år.
Dock inträffar händelser som lyser upp. Exempelvis en trevlig kväll i goda vänners lag och några burkar Boddington likt gårdagen.

Fulltecknad dag idag. En tur till staden för frisörbesök och lite klapperi (vi blir säkert ensamma på stan).
Därvid en vända till Katrineholm där dotter ska inkvarteras hos morföräldrar ett par dagar, allt medan det fysiska avslutet genomförs.
Dagen avslutas med inköp av julträd.

Om det nu går att ta sig hemifrån.
Det är väldigt vitt.
Och väldigt kallt.
Mysigt javisst, men lite för mycket kanske...

Jag känner mig blåst på växthuseffekten.

112

Tanken var att det skulle bli en timeout från livet.
Istället blev helgen en påminnelse om livet.
Dess skörhet och bräcklighet.

Jag kan inte minnas att jag någonsin har varit så rädd som jag var natten till söndag.
Att se sin fru helt vit, verkligen helt vit, i ansiktet.
I det läget befarade jag det värsta.

Jag vill tacka så många.
Ambulanspersonalen som snabbt var på plats och personalen på avd16 som visade värme och professionalism under vår vistelse där
Jag vill också tacka vänner, familj och kollegor. Ert stöd och er förståelse betyder så otroligt mycket.
Framför allt vill jag tacka Natalie. Min underbara fru som, trots allt, varit så stark och som finns kvar hos mig.

Det kommer fortfarande att vara en jobbig tid framöver.
Tårar kommer rinna.
Vi saknar någon vi sett fram emot att träffa.
Det gör ont.

Jag vet att jag sällan visar starka känslor. Att jag ofta låter ironi och humor övervinna det obekväma.
Mycket troligt är att detta scenario fortsätter.
Men nu vet ni vad jag känner.

TACK till er alla.
TACK för att ni finns!

Fröken Höst

Tomt.
Just som man trott att man var på väg tillbaka till ytan.
Just när botten var nådd.
När man som minst anat det så sätter Fröken Höst sin dolk i ryggen.

Inga hjärtslag på ultraljudskontrollen.
Smärta.
Tomt.

Tindra ritar teckningar som bebisen kan få när den kommer till himlen.

I helgen tar jag en timeout från livet.

Marken gungar där jag går

Efter att ha spenderat närmre 70 timmar på jobbet förra veckan så är två dagars ledighet välbehövligt.
Nu är jag ju inte särdeles ledig. Fick badkaret idag efter lång väntan, så det ska skruvas ihop och anslutas och fixas. Julstädningen ska fortsätta, dottern ska matas och underhållas.
Men en kort stund framför datorn med en kopp kaffe har jag nu unnat mig, helt utan att skämmas.

För övrigt är det svårare än vad jag trodde att inse var gränsen mellan arbete och privatliv går.
Vem är djävul?
Vem är man?
Vem är vem?
Jag vill gå hem.