Barnförbjudet?

Möjligtvis. Men framför allt roligt och tänkvärt.

Påstående: Onani är bättre än sex.

En lika simpel, som logisk, förklaring.

Ingenting är bättre än sex.
Onani är bättre än ingenting.

Påståendet bevisat sant.

Med det inte sagt att livet bör vara logiskt.

...och Bellman

Okej. Ny dag, nya förutsättningar.

På sätt och vis en ny utmaning.
Det är tydligen roligt att läsa mig blogg. Väldigt trevligt att lyckas glädja folk.
Hittills har ni ju fått glädjas åt min olycka. Ren, simpel skadeglädje. Vad näst?

Rolig på beställning?

Det var en norsk, en tysk...nja. Inte så festligt kanske.

Bevakar min humoristiska sida natt och dag tills vidare.

Kickoff i morgon. Inte humor, men roligt.

Nattning av barn, sedan mys i soffan med Natalie och Irene Huss. Väldigt gosigt, men fortfarande inte humor.

Tål att tänkas på detta...

Tillbaka på ruta 1

Första dagen tillbaka i de onda vanorna.
Blandade reaktioner från omgivningen. Alla förståeliga.

För egen del: Mental besvikelse. Fysiskt välbefinnande.
Hjärnan fungerar bättre och lugnet infinner sig. Tråkigt nog?
Det kommer ta ett tag innan jag gör ett nytt försök, om det överhuvudtaget inträffar.
Mina nära och kära har fått lida när mitt humör inte fungerat. Detta, med facit i hand, helt i onödan igen. Förlåt!

Trevlig och glad Rasmus igen? Förhoppningsvis.

Utmattad efter innebandy med coopianer, väldigt uppskattad vana.

Hade missat att ersätta ett pass på jobbet, Christer ställde upp, var på plats efter bedömt sju och en halv minut. Saved my ass!

Tydligen läser väldigt många vad jag skriver. Trevligt. (Tror jag i alla fall)

Failure

Jodå. Så är det.
Belsebub och hans undersåtar utropar sig som vinnare.
Jag erkänner mig besegrad.

Blandade känslor givetvis.

Yesterday

Är det värt det?
Mår inte alls bra.

7 dagar utan snus = 1 vecka utan snus.
Låter inte så länge, men det är länge. Tro ni mig!

Motivationen och orken börjar tryta.
För att citera Paul och John: "I'm not half the man I used to be, now the shadows hanging over me"

För övrigt inga likheter med The Beatles.

15 gastar på död mans kista

Kroppen fungerar inte.

I veckan har jag vaknat tidigt som satan, idag vaknade jag inte alls.
Eller, det gjorde jag ju, men klockan var 11. Ovanligt.

Brunch med familjen (som tagit en rejäl promenad medan jag sov) alldeles strax.
Allt jag har åstadkommit hittills idag är att starta en tvättmaskin.

Utan snus i 10 dagar försmäktar vi på denna ö.

Full fart mot helgen

Karaktär gentemot mig själv? Svar: Nej.

Det är dagens sanning att om jag inte hade börjat skriva om det, om jag inte hade berättat det för så pass många, om jag bara hållit det för mig själv, så hade jag suttit framför datorn just nu med en så välbakad prilla att min överläpp kunnat användas som väderskydd.

Nu är det ju så att jag har börjar skriva om det, jag har berättat för så pass många, jag har inte hållit det för mig själv.

Jag tuggar tuggummi.

Det sägs att de första 3 dagarna är värst. Oh no!
Visst är det jobbigt, svettningar, koncentrationssvårigheter, irritation och annat rent fysiskt.
Fysisk smärta går att uthärda.

Min hjärna har blivit så programmerad att tycka om detta bruna guld.
Allt jag kan tänka på är hur rättvist livet kändes efter en god måltid, när jag satte mig i soffan, lutade mig tillbaka, lade in en saftig snus och bara mådde bra.

Förstår inte hur jag ska klara detta. 1 vecka imorgon.
Jag fortsätter vara envis och sur.


Det vore gott med en öl, men det skulle förstöra allt.

I'm here without you baby

På jobbet. Bloggning bedömt ej tillåtet. Hoppsan.

Iskallt konstaterande: Det är vekligen ett underbart skönt grepp som djävulen hållt mig i.
Just nu längtar jag efter en kram av Lucifer.
Fyllt på snusskåpen i en timme nu, kroppen skakar, huvudvärken är enorm.

Orolig för familjen som ska köra hem i snöovädret.
Önskar att ni inte behövde åka nu.

Åter till plikten. 2 timmar kvar.

Det hände en sak på vägen hit

Hjärnan har utfört en förbjuden åtgärd och kommer att avslutas.
Det är jobbigt nu. Hittade en halväten dosa i morse, det var inte lätt att koppla bort tankarna.

Det där degiga som flyter omkring innanför mitt kranium producerar idag endast ett budskap: "Okej, du har bevisat för dig själv att du kan. Ta en snus och va' som folk!"

I helvete att jag ska va' som folk. Och inte nu!

Ny dosa Onico är dock inhandlad, nödvändigt ont i detta läget.

Besök hos svärfar, kvarlämnande av 4-åring, införskaffande av hyrfilmer (Arkiv X och Patrik 1.5), i påse plockande av lösgodis.

Fortsatta kvällen består alltså av soffmys med aliens och böghumor. Helt ok känner jag.

Tuggummi och Onico har också en given plats i soffan

Har ni tänkt på det här med begonior?

Det går tidvis riktigt bra måste jag säga.
Nyttig mat, mycket bönor och keso, vilket tidvis resulterar i sämre väder, men magen börjar vänja sig. (Det myckna tuggummituggandet gör ju sitt till det med)

Den konstanta känslan är att jag har för mycket blod i nikotinomloppet, men jag antar att blodkärlen först och främst är till för just blod.

Arbetsdagen flöt på bra. Omnumrering av kassorna flöt på utan minsta bekymmer. Kände mig smått lycklig när jag stod med Kjell från InfoCare i serverrummet. (Av ingen annan anledning alltså...)

Ledig dag imorgon, morgonpromenad med familjen, sen ett kort statuskoll med Kjell innan det bär av till K-holm och svärfar som varit gräsänkling ett par dagar och kanske behöver lite sällskap.

Sista påsen Onico väntar.
Frågan lyder: Hur kommer Rasmus och, framför allt, hans humör må imorgon bitti, då inte ens något substitut finns.

De tre kanske mest hatade orden i historien (inte i detta fallet, men i många andra):
To be continued...

I'm gonna make you feel it

Sådär ja.
Lyfte min blekfeta röv och tog mig till gymmet. Kändes skönt, ända tills efteråt.
Med en vattenflaska i handen, fysiskt utmattad. Slut. Normalt sett, även det en skön känsla.
Inte idag.

Första passet utan snus efteråt. Aj.
Irritationen och rastlösheten kändes som ett knytnävsslag.
Lägg till det en trotsig 4-åring, så är jag nog inte så kul att umgås med alla gånger.

Irene Huss, Natalie och jag fick ändå en trevlig kväll.

Ber till Gud (Stefan Schwarz that is) att hjärnan är något sånär funktionell under morgondagen.
Ledig dag, tillbringas trots detta på Coop... Nåja.

Vad är en bal på slottet?

Väldigt vaken

Hur ofta händer det att man vaknar strax efter 4, klarvaken? Märkliga fenomen.
Riktigt snussugen nu efter en rejäl frukost. Det närapå skakar i kroppen. Får nog bli Onico i alla fall.

Annars är det rätt trevligt att vara såhär väldigt vaken.
Frukost och morgontidning, iväg till jobbet tidigt, utan stress nånstans.

Låg en stund och tittade på frun som sov i lugn och ro, det är lycka.
Vad skulle jag göra utan min underbara familj?

I kväll blir det att springa av sig lite abstinens på gymmet, men först, som sagt, tidigt iväg till jobbet.

Humör? Ja

Ännu en arbetsdag avklarad. Humöret är dock inte på topp. Väldigt lättirriterad, något som familjen fått lida av, både nu och igår kväll.
Det har gått åt en dosa Onico också, så blev det med det substitutfria =(

Det är till och med svårt att stava till ordet koncentration. Att fokusera på en sak på jobbet är omöjligt, det springs fram och tillbaka.
Lägg till det att talet inte fungerar. Min tunga väger runt 12 kilo skulle jag tippa.
Ett jävla gift man proppat kroppen med!

Renlevnaden fortsätter utan avstannande, den kära hustrun ska få ett kostprogram från sin tränare, så det är bara för mig att haka på det också.

Nån som trodde detta? Jag. Rasmus. Gymkort (som faktiskt används), nikotinfri, samt nyttig i allmänhet.
Det är inget skämt mina damer och herrar!

Vinterångest

Min facebookstatus igår: "Rasmus känner vinterångest tyna och försvinna". Hade lite vårkänslor, livet kändes sådär lagom, som det är när man är mitt emellan skratt och gråt.

Idag snöar det. Ridå.

Nikotinsuget håller i sig, tycker emellertid att det är uthärdligt. Får vissa fragment av impulser som säger "ge upp, du kommer inte klara det i alla fall, varför utsätter du dig för detta obehaget då?" Men då tar jag ett glas vatten och försöker, för det är inte lätt, att fokusera på något annat.

Pratade med en kund som köpte Onico idag. Jag frågade om det fungerade för honom.
"Javisst, jag har kört Onico i tre år, saknar inte snuset alls."

Jamen vad fan! Min hjärna köper inte det här med hälsoaspekterna, det farligaste med snus är att det innehåller nikotion som är beroendeframkallande. Om man nu måste stoppa in fejksnus istället, då faller ju det argumentet.
Dessutom. En dosa Onico kostar 25:-, en dosa Kronan 23:-. Då håller ju inte det ekonomiska resonemanget heller.
0:- är mer lagom, jag får ha det som motivation just nu. Inget snus, inget substitut. Mer pengar kvar till mig!

Dessutom. Oväntat Richard. Oväntat.

Dag 1

Första dagen, eller halva dygnet, snart avklarat. Det skulle närmast kunna beskrivas som en surrealistisk känsla, lite av det klassiska att se sig själv utifrån. Hjärnan hinner inte med ögonen, samtidigt som man pratar utan att förstå vad man säger...
Jag väljer ännu så länge att tycka att dessa fysiska fenomen är roliga, även om kallsvetten börjar ta över.
Jag har ju försökt förut, så jag vet vad som väntar. Jag måste vara idiot som väljer att gå igenom detta igen, eller det idiotiska ligger ju i att jag tidigare gett upp när jag ändå kommit en bra bit på väg.
Återstår att se hur feg jag är denna gången. Men för tillfället känns det som att jag kan ge niko-monstren en rejäl match.
Möter faran i morgon igen. Jobbar hela dagen med att sälja detta, vad min hjärna fortfarande tycker, underbara gift.

Välkomna!

Okej, here we go. Ännu ett försök att bli fri från nikotin-Djävulens klor.
Tidigare försök har gjorts, på olika sätt, i olika situationer. I alla fall, fiasko!
Sedan 10 minuter är den, förhoppningsvis, sista dosan slut, den, förhoppningsvis, sista prillan är urlagd.
Sitter förberedd med en dosa Onico. Bluffsnus. Tänkte att det kan vara bra att ha om suget blir alldeles för stort. Men målet är att sluta "cold turkey". Mycket vatten ska vara bra har jag hört.

Väntar på en hantverkare som ska kolla på badrummet, efter det iväg till en av dessa patenterade lördagkvällar på Coop Forum. Tillbringande av kväll bredvid en snuskyl. Bring the fear!!

Min tanke är att jag ska, på detta vis, skriva av mig abstinens och liknande fysiska och psykiska obehag.

Jag skriver för mig själv, fastän jag vet, att sånt kan kallas ensamhet.
Vem som helst är dock hjärtligt välkommen att följa med på resan. Nu åker jag!