Moving on

Karriären går vidare.
Jag överger Kina.

Förra inlägget blev det sista i denna bloggen.
(Eller det här blir det sista, men det räknas ju liksom inte)

För att fortsätta njuta bör ni fortsättningsvis knappa in en annan adress i det där fältet här ovanför.
Nämligen: http://signeratarvendal.blogg.se

Ni får stå ut med lite reklam (jag får inget betalt), men ni slipper troligtvis oläsbara kommentarer.

Väl mött!

Respekt...eller?

Kalla mig blåögd. Naiv. Vad ni vill.
Kanske, mest troligt, är det en svaghet. Kanske inte.

På sextiotalet utspelades ”fotbollskriget” mellan El Salvador och Honduras (de senare medverkar i årets VM) efter att Honduras fått stryk i VM-kvalet.
Länderna började alltså kriga på riktigt efter en fotbollsmatch.

Jugoslavien var avstängda från alla idrottsevenemang under åren med inbördeskrig, Sydafrika (värdar för årets VM) var också uteslutna under många år på grund av sin apartheidpolitik.

Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel härförleden skapade ett stort rabalder.

Lik förbannat vill jag tro att idrott förbrödrar och egentligen inte har ett skit med politik att göra.

Många miljoner bojkottade OS i Kina 2008.
Givetvis kan jag förstå dem.
Men varför ska en idrottsutövare, som satsat tid, svett och pengar på att träna inför det som ska bli det största i hans eller hennes liv, ett mästerskap, låta bli att tävla bara för att inkompetenta politiker inte kan hålla sams?

Det finns säkert idrottare som utövar sin sport p.g.a. politiska eller religiösa ideologier, men de är få. Huvudparten gör det för att de tycker det är roligt.

Tänk om det kunde smitta av sig på världsledare.

Jag menar inte med det här att jag tror att Israel och Palestina kommer åka ner till Sydafrika, ställa sig på Ellis Park i Johannesburg och unisont stämma in i We Shall Overcome ackompanjerade av vuvuzelas.
Men det är inte fotbollens, eller någon annan idrotts fel, att världen ser ut som den gör.

USA's målvakter gick fram och tröstade den engelske målvakten Robert Green efter hans misstag i matchen mellan dessa länder.

Nigerias målvakt Vincent Enyeama tackade Gud efter förlusten! mot Argentina.
Det är ändå någonstans respekt.

Fotboll kan förbrödra – man talar samma språk.

Å andra sidan har tre nordkoreanska spelare försvunnit från VM-lägret...

Eller förlåt. Inte Nordkorea. Demokratiska folkrepubliken Korea.
Jag behöver någon som förklarar för mig hur ett land med en "evig president" kan kallas för demokratiskt.

FIFA World Cup 2010 part 1

Första dagarna av VM snart färdigspelade.
Man av visdom sade mig att det då är dags för ett inlägg gällande detta evenemang.
Så här nedan följer detsamma.

Världen samlar sig i vrede och hat emot dessa förlängda cykeltutor utan tuta som kallas vuvuzela.
Jag kan ärligt säga er att det inte stör mig nämnvärt där jag sitter lugnt tillbakalutad i min fåtölj, hade jag varit på plats så hade det givetvis varit en annan sak.
Då stör jag mig mer på Glenn Strömberg.
Ja. Mannen. Myten. Ikonen Glenn Strömberg.
Han levererar inte längre, inte som förr.
Det skulle visserligen kunna vara så att jag själv utvecklat ett enormt taktiskt sinne genom alla dessa FM-nätter och därför inte tycker att han tillför någonting.
Men jag tror inte det.
Försök att räkna antalet gånger den goa göteborgaren nämner att "de har för långt mellan lagdelarna" eller "ytan mellan mittfält och försvar", alternativt "mellan ytterback och innerback".

Däremot gillar jag Jens Fjällström.

Behållningen så här långt är givetvis Tyskland. Miroslav Kloses 2-0 fick mig att drömma mig tillbaka till den underbara sommaren 1994 och Kennet Anderssons kvittering till 2-2, efter Roland Nilssons 25-metersinlägg, i kvartsfinalsförlängningen mot Rumänien.
(Tyvärr förstördes helheltsintrycket av Tysklands match av en riktigt dålig domare. Cahills utvisning...varför??)

Tyskland eller Spanien tar nog hem hela skiten.
Även om jag givetvis hoppas lite mer på England, dels genom det osunda förhållandet till Premier League (Viasat i höst), men också på det inpräntade agget emot siestaspanjorer och fjollitalienare.

Var det någon mer än jag som inte blev förvånad över att Lasse Lagos valde en defensiv balans från start?

Varning för Asien också. Sydkorea, med Ji Sung Park i täten, trummade på rejält mot de grekiska monumenten och japaner, japaner, japaner segrade mot Eto'o och gänget.
De kommer inte att vinna, men roligt kan det bli.

Masade mig tidigt som satan i morse, var på jobbet strax innan 6. (Ord. arbetstid 7.45-16)
Anledningen var att jobba utav bara helvete för att kunna hinna klart till 13.30 då Holland och Danmark ställde upp för batalj.
Hur det gick?
Jag lämnade jobbet klockan 17.15...

Italien-Paraguay ikväll. Paraguay är underskattade.

Kommer för övrigt att leta efter ett alternativt ställe att förlägga min blogg. Börjar tröttna enorm på dessa jävla kinestecken i kommentarerna hela tiden.
Ny adress meddelas i detta forum när det administrativa är gjort.

Fast man vet ju aldrig vad Brasilien hittar på.

Och den hittills bästa domaren var Uzbeken i premiärmatchen, jag minns dock inte hans namn, men han är bara 32 år.
Troligtvis vågar inte FIFA ge en så pass ung domare en VM-final, men det vore tufft.

"Sverige förr i tiden"

Dagar blev till veckor, men inte till år.
Tur är väl det, för enligt mer eller mindre subtila kommentarer så har jag varit saknad.

Jag har bara haft lite annat för mig. Vecklats ut och sådär.
Examen, eller vad man vill kalla det, i tisdags.
Föredrag om ”Jag AB” inför bland andra Coops kedjeledning.
Lite nervöst först, men sedan gick det bra. Hade gärna fortsätt att babbla en stund till, men tiden som var satt var fem minuter, så jag fick snällt stiga åt sidan för att lämna plats åt nästa talare.
Så nu har jag vad som, i teorin, behövs för att bli en bra ledare.
Så dä så!

Något annat som händer är att det ska vara ett hajpat bröllop den 19 juni.
Med all respekt för min kurs- och rumskamrat Fredrik som också ingår i det äkta ståndet under denna sommardag (han bokade först), så tänkte jag faktiskt främst på det som i folkmun underligt nog kommit att kallas ”Kungabröllop”. Alltså prinsessbröllopet.
(Gifter man sig med en kung, så blir man drottning. Gifter man sig med en drottning så blir man prins.)
Det är mycket för och emot vårt monarki i media just nu.
Jag tänker inte ta fullständig ställning här och nu, men nog fan är valspråket ”För Sverige i tiden” lite missvisande.

Daniel Westling från Ockelbo fick kamma sig, slänga kepsen, öva på att knyta slips och tala fint. Därefter tvingades han sluta sitt jobb (Kungen gav honom sparken helt enkelt).
Detta för att han, 35 år gammal, skulle kunna fråga chans på tjejen.
Nu kommer han snart att få titeln ”Hans Kungliga Höghet”, som om det skulle generera mer respekt än som VD för ett framgångsrikt företag. Jag är skeptisk.
Det räckte förresten inte med det ovanstående. Först måste brudens far ge sin tillåtelse, därefter måste Riksdagen godkänna ett giftermål.
För mig och frun räckte det med att vi inte var släkt.

Lite småkul är det också att kungen fick extra skattepengar för att finansiera bröllopet, vilket enligt många inte var någon stor sak. Han betalade ju största delen själv.
Med vilka pengar? Inte skattepengar?
Han kanske kör lite tunnelbana som extraknäck?

Sen är det ju också så synd om prinsessan Madeleine.
Hon blev bedragen och dumpad.
Jaha?
Det händer väl, eller har hänt, de flesta. Mig med.
Inte fan kunde jag ta ”time-out”, åka till New York, shoppa svindyra märkeskläder på medborgarnas bekostnad och ta en mocchachino i en plyschfåtölj på något pittoreskt tavelliknande kafé på Manhattan, eller åka till Rivieran och supa mig redlös på färgglada drinkar i 30 plusgrader.
Jag fick släpa mitt blekfeta arsle till jobbet och göra rätt för mig ändå.
Visst är det synd om henne om det är så att snubben bankade på en norsk handbollstjej i halvtid, men för fan; ta dig samman kvinna. Du är 28 år gammal!
Men pappa gav lite ledigt.

Carl-Philip dumpade överklasstjejen för en utvikningsbrud. Det är i alla fall lite modernt??
Men inte ”För Sverige i tiden”. Inte enligt Calle-Gurra.

Victoria och Daniel vill ha ”många barn”.
Hon är 33.
Dags att slänga gummit?

Eller de kanske har livvakter som säger till när det är dags att dra ur?

Fast hon måste väl kanske flytta hemifrån först.

Som sagt, jag tar inte ställning och jag är inte bitter.
Jag är förbannat glad att jag inte är kunglig.
Visserligen är det trevligt med pengar, men pengar är inte allt (Nej, jag är inte kommunist heller).
Jag vill inte, men jag vill kunna, röka en cigarett utan att bli fördömd utav svenska folket.
Jag vill kunna gifta mig utan att först behöva be en fader om dotterns hand. (Har jag redan gjort).

Hade min fru velat bli överlämnad av sin pappa vid bröllopet så nog fan hade hon fått det. Det hade inte betytt att hon blev min livegna.

Jag blir bara så trött på amatörer som diskuterar i all evighet om småsaker.


Vill avsluta med, på förekommen anledning, att säga att jag kommer fortsätta att uppdatera på onsdagar, men att jag också kommer försöka göra mer inlägg emellan.
När tanken dyker upp, så att säga.

Och givetvis, sist och faktiskt också minst, så vill jag önska lilla Albin välkommen till världen.
(Hans föräldrar har redan fått massa grattis, både av mig och andra, så jag utelämnar dem just nu)