Alea jacta est

Söndag.
Lång sovmorgon. För lång?
Jobbar ikväll, så El Clásico blir inte aktuellt för min del.

Tindra var med farmor på marknad igår. Förbannat vad den ungen har tur i lotterier.
Choklad och presentkorgar och choklad och marsipan och choklad.
Vi fick hyra en truck för att få hem alltihop.

För övrigt flyter jag omkring i en känsla av surrealism.
Det har aldrig varit så jobbigt att ha rätt.
Vad innebär egentligen verklighet?
Och vilken betydelse har tärningen?

Men det var gott då...

Det var visst personalfest i fredags. Platsen för ändamålet var Bomullsfabriken.
Kvällen började emellertid ett par timmar tidigare, i sällskap med trevliga människor på Världens bar, för intagande av maltdryck i förebyggande syfte.
Mycket trevlig tillställning. Mycket trevliga människor. Även om det förekom mer än måttligt intagande av destillerat vatten.
(Again: writing about myself)

Som ett resultat av ovan sagda tillbringades lördagen med blyinfattad hjärnbark, samtidigt som familjen försökte få liv i mig medelst Tropicarium och julplanerande.

Mer energirik söndag. Julbak, julsånger och adventsljusstakesplacerande.
Underligt att alltid en lampa har gått sönder i någon av stakarna. Bara en, aldrig färre, aldrig fler.
Givetvis fanns det ingen fungerande sådan att uppbringa i det Arvendalska residenset, varvid denna tingest får införskaffas från arbetet följande dag.

Full fart på jobbet imorgon, uppgifter och möten planerade under hela dagen. Återstår att se om jag hinner med det jag ska göra. Har jag tur får jag hjälp med det.

Det börjar lukta mat. Kanske bör ta en titt in i ugnen så att vi inte serveras svart potatis.

Denna underbara halsduk.

Kanske kan vara på sin plats att ge min syn på Erik Hamrén, såhär efter hans första landskamp som förbundskapten.

Jag gillar Erik Hamrén. Verkar vara en sympatisk människa.
Dessutom verkar han ha stil (säger de som vet, jag har ingen aning, det kan min fru intyga.)
Jag hoppas verkligen att hans öppenhet och ärlighet inte kommer ligga honom i fatet.
Eller halsdukarna.

Till själva matchen då.
1-0 till Italien, regerande världsmästarna, är framför allt inget att skämmas över. Även om de spelade med "reserver"...det gjorde ju Sverige också.
Hamrén har valt att spela efter systemet 4-2-3-1. Rätt eller fel? Absolut. Jag vet bara inte riktigt än.
I vilket fall så är det kul med lite nytt.

Bra:

Anders Svensson. Lysande i första halvlek som spelfördelare, ville alltid ha boll och levererade de avgörande passningarna.
Olof Mellberg. Inställningen, offerviljan och skägget. Det måste vara skägget.
Sebastian Larsson. Mycket fina initiativ, dock utan resultat, men i landslaget för att stanna. Fick avsluta matchen som högerback. En position och en uppgift (i detta spelsystemet) som han är tillverkad för. Punkt.

Dåligt:

Ytterbackarna Dorsin och Lustig. Alldeles för många "rookie-mistakes". De kommer få fler chanser, polare med Erik som de är. Men nja...
I in värld är dessa positioner gjutna för, som ovan nämts, Sebastian Larsson till höger, samt till vänster nästa spelare i dåligt-kolumnen.
Behrang Safari. Kom inte alls till i sin vänsterytterposition. Han såg nästan obekväm ut när han var tvungen att stanna i hemåtjobben. Nej, han ska spela vänsterback.

Gav hopp:

Pontus Wernbloom. Piggt inhopp med en spelstil som vi saknat sedan Stefan Schwarz (father, son and the holy Schwarz).
Rasmus Elm. Vi vet vad han kan, vi hoppas bara alla att han får en utgångsposition där han kommer mer till sin rätt. (Läs: nr10)

Så, i dessa dagar där varenda kommentar, på varenda forum innehåller en startelva nominerade av personer som skulle vara så oerhört mycket bättre förbundskaptener om de bara fått chansen, så ska inte jag vara sämre.
(Jag spelar ändå FM regelbundet, jag ser på fotboll ganska ofta och jag har Tommy Svenssons autograf.)
Jag håller mig till 4-2-3-1. Eftersom det är det som är populärt nu.

A. Isaksson
S. Larsson - O. Mellberg - D. Majstorovic - B. Safari

A. Svensson (G. Svensson) - K. Källström (P. Wernbloom)
J. Elmander (D. Djuric) - R. Elm - T. Hysén (V. Elm)
M. Berg

Zlatan Ibrahimovic kan givetvis spela i både Rasmus Elms, respektive Marcus Bergs roll, men han orkar ju inte vara med att leka just nu.

För övrigt så vaccinerades dottern mot fläskfebern igår.
Jag kan tala om att det i vårt hus numer bor en väldigt stolt 4-åring som, både enligt sig själv och sina föräldrar, var väldigt duktig under nämnda injektion.
Belöningen blev, enligt önskemål, en Scooby-Doo-film.

Pannacotta ikväll. Smaskens!

Jadå, jag lever.
Jag hör lite dåligt bara...inte för att det är en bortförklaring till att inte skriva, men ändå.
På onsdag ska öronen spolas, förhoppningsvis med högtryck.

Humöret är inte på topp, dels för öronen givetvis, men framför allt för Tindras skull.
Hostan och luftrören har gjort sig påminda igen, har varit hos barnläkaren vid två tillfällen vilket gav en tillfällig lindring, men inatt eskalerade hostan, så imorse begav vi oss till VC för lite inandning.
Varför kan inte någon läkare, efter 3 år, ge en diagnos??
Hon har fått så jävla mycket mediciner på dessa år att jag inte ens kommer ihåg dem alla.
Det är ingen prestige på något sätt. Jag vill bara att hon ska få må bra så hon orkar sova och leka.
Nytt tjat på barnläkaren imorgon.

Imorgon ska jag dessutom försöka jaga på däcknasaren, varifrån jag köpte det som jag trodde skulle bara två funktionella vinterdäck.
Ett var det.
Det andra var platt morgonen efter, varvid jag tvingades ta en långlunch på närmre 3 timmar för att få det fixat.
Hjälpte det?
Inte alls.
Det förbannade däcket tappar fortfarande luft.
Så imorgon blir det ännu en tur dit, ytterligare några väl valda ord och förhoppningsvis ett helt däck.

Måste även nämna några ord om fotboll, så jag inte gör några läsare besvikna.
Idag är det dags för match 2 i kvalet till Allsvenskan 2010.
Jag har svårt att se Djurgården klara sig kvar.

Visst att det är Sveriges andradivision, men visavi följande:
Allsvenskan 2010: Brommapojkarna, Assyriska, Gefle, Mjällby, Åtvidaberg, Häcken, Trelleborg.
Visst låter det lockande?
Superettan 2010: IFK Norrköping, Hammarby, Djurgården, Örgryte, GIF Sundsvall, Degerfors, Öster.

Jag ser fram emot Superettan 2010.

Lex Bengan Johansson

AIK vann SM-guld.
IFK Göteborg förlorade SM-guld.
Jag har inga egentliga sympatier för något av lagen, så jag känner varken glädje eller sorg.
Det jag känner är en bitter eftersmak.
Att vuxna människor inte kan bete sig vuxet.
Att behöva ringa in prisutdelningen med kravallpoliser är inte roligt, vilket dessutom gör att prisutdelningen från nästa år troligtvis kommer flyttas till fotbollsgalan.

Jag kan inte kommentera matchen - jag såg den inte - men givetvis är AIK värdiga mästare. De vann!

Min stora eloge, eller ska jag säga beundran, går till Mikael Stahre. AIK's tränare.
Yngst i Allsvenskan med sina 34 år, men en fotbollsnörd utan dess like.
Minns när "Lars-Tommy" var i sin glans dagar. Lagerbäcks riskminimering och Söderbergs personliga engagemang.
Stahre är Lars-Tommy.
Bara en sådan sak att gräva fram den statistiken att IFK Göteborg inte vunnit om de spelat mot kortsidan med motståndarnas fans i andra halvlek.
Det personliga engagemanget grundar sig i att få denna grupp som till stor del består av halvkriminella förortsungar från olika delar av världen att dra åt samma håll.

Det är stort.