Väldigt sen onsdagsuppdatering

Det var väl fan...
Här har jag, för att få ordning på mitt bloggande, bestämt mig för att hålla mig till en uppdatering i veckan, på onsdagar.
Tycker ni att det går bra?
Inte jag heller.
Återigen, på grund av yttre omständigheter, har jag tvingats att skjuta fram skrivandet.
Orsaken denna gång kallas modem. Eller snarare avsaknaden av dylik tingest. Det dog.
Ringde därför till Glocalnet för felanmälan i måndags kväll, men då den beräknade väntetiden uppgavs vara mer än 25 minuter så sköt jag upp uppdraget till i tisdags.
Det gick bättre. Inga problem, de skickar ett nytt modem.
Lite kul blev det emellertid då jag fick uppge min e-postadress, så att de kunde skicka avisering den vägen, de ansåg det smidigare än en papperslapp i brevlådan.
Må så vara, men hur tänker de då? Ärendet jag hade till dem var ju att jag inte kom ut på internet.
Men man kanske inte behöver det för att kolla mailen?
I alla fall, nödlösning i form av mobilt bredband har införskaffats, så att frun kan skicka in sina skolarbeten och ni, mina trogna och kära läsare, kan få er dos av skön lyrik.

Fick höra idag av medlemmar ur hembygdsföreningen i socken där jag numer bor, att vår trädgård, förr i tiden, var en utav Kuddbys vackraste.
Jag fick inte prestationsångest.
Det där med trädgård är inte min, eller någon annan i min familjs, starka sida.
Jag tar död på kaktusar, och skulle ni ge mig chansen så skulle jag nog säkert kunna ha ihjäl några plastrosor också.
Så ett snabbt, och enkelt, sätt att få trädgårdsintresse och gröna fingrar önskas.

Vi är inte helt overksamma dock, vi låter inte trädgården förfalla. Vi fick i helgen hjälp av svärföräldrarna och Tindras kusin Oliver att rensa upp en hel del och plantera syrénbuskar.
Oliver passade även på att välta en björk med bara händerna. Om det betyder att Oliver är väldigt. väldigt stark, eller om björken var väldigt, väldigt rutten, det får ni gissa själva.

Ögoninflammation, feber, hosta, snuva.
Det är inte så roligt att vara dotter i familjen Arvendal.
Hon är trots allt vid gott mod och jag blev väldigt stolt i min oro, när hon i tisdags morse väckte mig med ett lugnt: ”Pappa, jag kan inte öppna ögonen”.
Jag blev nervös, tvättade bort gegga, men hon var lugn och stabil.

Måste även prata lite Champions League.
Det kunde varit två svenskar i final.
Det är det inte.
Kim Källström fick inte ens spela den avgörande semifinalen då Bayern München förnedrade Lyon, trots att han spelat alla andra matcher i fransmännens fantastiska resa fram däremot,.
Oflyt liksom.
I den andra matchen mötte Zlatans Barcelona, hans gamla klubb Inter. Den han lämnade för att ha chansen att ”vinna den där jävla champions”.
Många tycker synd om Zlatan.
Inte jag.
Jag tycker det är en helt underbar ironi. Det är Murphys lag när den är som bäst.
”Kan någonting gå åt helvete, så gör det det. Kan det inte gå åt helvete, så gör det det i alla fall.”
Jag är inte kommunist, men jag har ändå svårt att tycka synd om någon som tjänar i minuten, dygnet runt, det jag tjänar på en arbetad timme.
Sen förstår jag inte heller varför man ska tycka synd om honom för att han blev utbytt.
Han får sitta på första parkett på Camp Nou, se på Champions League och få betalt för det. Detta alltmedan en stackars katalansk snickare fått pantsätta hus, bil, fru och ungar för att ha råd att betala för en biljett så högt upp på läktaren, att han ändå måste se matchen på storbildsskärmen.

För övrigt så har faktiskt min dotter ganska gröna fingrar. Och blå. Och röda.
Förbannande tuschpennor.

Rättstavningskontrollen vill få ”bloggande” till ”B-loggande”. Ska jag ta det som ett tecken på att jag skriver dåligt?

Skulle fan blivit rörmokare.
Fyra meter rördragning till ett pris av ett års snusförbrukning.
Hantverkshycklare!

Nästa vecka bär det återigen av mot Solna för att fortsätta vecklas ut. Förhoppningsvis har jag en hel bil denna gången, så att beräknad hemkomst blir som sig bör på onsdag kväll.
I sådana fall så kommer nästa inlägg då.
Då ska jag försöka ha ett tema.

Kommentera gärna, men numer måste skriva i en lurig kod för att kunna göra det.
Anledningen till att jag adderar ett sådant moment för er, är att jag inte kan läsa kinabokstäver. Jag vill alltså förstå de kommentarer jag får.
Förstår ni inte vad jag menar, så kanske ni inte behöver förstå. Eller så läser ni kommentarerna i tidigare inlägg.

Katla sover fortfarande

Förra veckans onsdag försvann.
Nu är det onsdag igen.
Massa har hänt, jag hinner inte riktigt med.
Till råga på allt så jobbade jag idag. Visserligen så är jag därför ledig fredag, lördag, söndag. Det tycker jag om.
Farmor är barnvakt på fredag kväll, varvid planerna innefattar att på nobel krog intaga föda och därefter beskåda fulkultur på biograf.
Dock är den kära gravida hustrun numer väldigt kvällstrött, så risken är att det blir McDonalds och barnbio på eftermiddagen istället.

Fantastisk ironi med all denna aska.
Under finanskrisen så brakade hela Islands ekonomi åt helvete, bankerna gick under, invånarna fick svälta, förutom en och annan nödslaktad säl.
Reaktionen från övriga världen? "Det är ju bara Island, inget att bry sig om."
Någon, i detta fall Eyjafjallajökull, blev förbannad satan över detta.
Flygbolag går i konkurs. Folk sover på betonggolv på flygplatserna. Direktörer gråter floder.
Jag har en svag misstanke att övriga världen bryr sig lite mer om Island nu.

Squash. PLU 4756
Det är gott. Mormor gjorde alltid squashplättar när jag var liten. Med egenodlad squash.
Jag blir nostalgisk.
Men varför kom jag in på detta? Det ska jag förklara.
Snart är det dags att avgöra vilken stormarknad som är bäst när det gäller.
Coop Forum, ICA Maxi, CityGross, Willys.
Detta ska ske genom en squashturnering. Alltså inte med grönsaker, utan med racket och bollar inne i ett plexiglasinramat rum.
Ni kan vara lugna, jag ska inte vara med, så Coop kanske har en chans.
Emellertid så säger ryktet att Maxi har 2 st väldigt duktiga spelare, vilket i sin tur innebär att våra chanser minskar.
Därför vill jag, i detta forumet, erbjuda en anställning på Coop Forum.
Enda kravet: Ni ska vara förbannat duktiga på att spela squash.
(Givetvis så får ni sparken direkt efter turneringen, men det behöver ni inte få reda på)
Jag vill också tillägga att det inte handlar om att vinna. Det handlar om att segra.
Jag blir heller inte ledsen om vi kommer sist, bara vi slår alla andra.

Känner mig oerhört stimulerad av utbildningen jag går. Full av energi varje gång man åker därifrån, jag vill inte att den ska ta slut.
Ett undantag dock.
Läxor.
Det var 10 år sedan jag hade läxor (alltså var det 12 år sedan jag gjorde en läxa).
Det är lite läskigt. Stressnivån stiger något.
Matteläxor, reflektioner, projekt.
Men kul är det.

För att snabbt återgå till Island, så har jag själv inte drabbats av askmolnet. Med ett undantag.
Gravidcravings för jordgubbar.
Inga transporter från Spanien.
Bygg bättre växthus!!

Till sist lite namninfo.
Just nu hoppas jag att vi får en dotter till.
Flicknamn är vi ganska ense ikring.
Pojknamn, inte så mycket. Inte alls faktiskt.
Vi använder våra vetorätter konstant.

Å andra sidan så läste jag på framsidan av ett gravidmagasin att de äldre dubbelnamnen är på väg tillbaka.
Bengt-Erik kanske vore något?
Eller inte.

Andra förslag?

Förbannad!

Ni kanske noterade att jag i det förra inlägget inte skrev någonting om språkliga fel.
Jag hinner ändra på det.

I dagens NT läste jag en krönika.
Den krönikan var skriven av en journalist, som troligtvis är väl ansedd då han håller en tjänst på Östergötlands största tidning.
Denne ansedda journalist skriver att han inte känner någon som skriver grammatiskt korrekt, att han själv inte gör det och att han skiter i det.

Var är vi på väg?
Lärare, som ska lära ut detta.
Journalister, vars arbete är att skriva.
Ingen kan, eller vill, skriva korrekt.

Jag börjar tro att det är ett året-runt-aprilskämt.
Snart återstår bara snaran.

Det är mycket nu

Tydligen kan för mycket stress, för lite sömn och för dålig mat leda till magkatarr.
Det är inte särskilt bekvämt. Min påskmat bestod av dofilus och samarin.
Fick också höra att stress inte är när man har mycket att göra. Stress är när man inte hunnit göra saker man borde ha gjort.
I alla fall är det där jag är nu.
Ordinerad semester några dagar.
Tid för vila. Och tid för att skriva.

Reflekterade lite häromkvällen när jag låg och sjöng för dottern. (Jag vet att jag inte kan sjunga, men hon tycker om mina läten.)
Vi sjöng Idas sommarvisa.
Säkert en jättefin visa. Kanske inget ont menat.
Det tydligaste tecknet för mig att det börjar bli vår och sommar är att min näsa börjar rinna. Mediciner ska intas och näsdukar ska inhandlas.
När sen sommaren är igång och jag ska börja blotta min blekfeta lekamen (jag gör mig nog bättre i mössa och dunjacka) så kommer nästa problem.
Solen.
Jättevarm och jätteskön, javisst, men när de flesta smörjer in sig och strippar ur skjortan för att lapa UV-strålar i jakt på en jämn och skön bränna, så tar jag på mig en vit T-shirt och långbyxor.
Nu har jag visserligen gått ner några kilon (även om graviditetssympatierna gör att det stiger lite för tillfället), men ändå gör denna solen att jag ser ut som en sämre Barapapakopia. Rosa, lite som en dåligt grillad gödkyckling.
Ändå sjunger allas vår Astrid Lindgren att hö luktar gott och att bruna ben är bra.
(Dessutom vill hon ha myggor, vilka hon tycker är söta?!)
Är vi med albinolår och rinnande näsor mindre värda i hennes ögon?

Har precis bevittnat Barcelona-Arsenal.
Herremingudochojojoj.
Trodde att det kunde bli lite spännande, Walcott sprang (och som han springer) igenom Barcaförsvaret och Bendtner kunde efter lite stök trycka in 0-1.
Då bestämde sig Leo Messi för, om vi vill vara elaka, att förstöra spänningen.
1-1. 2-1. 3-1, och sedermera 4-1.
Fyra mål i en CL-kvart. Mot Arsenal.
Han är inte mänsklig den mannen. Eller man förresten. Han är 5 år yngre än mig.
Pojken.
Det är underbart, men samtidigt lite skrämmande.

På tal om sommar och sol så var jag övertygad om att en ny istid var kommen i måndag morse.
Söndag förmiddag tillbringades i goda vänners lag vid Ågelsjön. Medtagen matsäck i form av tunnbröd, skinka, keso, ballerina kladdkaka och påskmust.
Lite blåst, visserligen is på sjön (som vi gjorde vårt bästa att forcera medelst stenar kastade från klippor), men Lars gjorde ändå ett tappert försök att grilla sin bara torso. Värmen, och våren, var på väg.
I måndags när jag slog upp de klarblå så möttes jag av snö.
Mycket snö.
Då jag nyligen sett IceAge3 så väntade jag bara på att den upptinade dinosaurien skulle komma på besök.

Kan också nämna att vi varit på inskrivning hos barnmorskan.
-Vi har samma barnmorska som när vi väntade Tindra.
-Hon är lika gullig som då, men verkar mer påläst denna gången
-Hon klarade av att ta ett blodprov på Natalie, vi bestämde innan att hon bara skulle få en chans, då hon förra gången misslyckades kapitalt och min fru såg ut som ett durkslag.
-Tindra fick hjälpa till med att skaka det upptappade blodet, sätta plåster på mamma och sedan testa blodet i maskinerna. Berättade sedan stolt för sin mor att ”du mår bra och behöver inte äta mer järn.”
-Jag var mer intresserad av leksakerna än dottern. I korgen låg McDonaldsleksaker från min egen barndom. Minns ni de där transformerleksakerna? Pommes frites, hamburgeraskar och läskmuggar som blev robotar. Jag ville stanna kvar och leka.

I vilket fall såg allt fortfarande bra ut.

Avslutningsvis har jag ett erkännande.
Jag skriver mycket, oftast är det svårt att få mig att sluta när jag väl börjat.
Icke så när skrivandet blir ett obligatorium.
Som ett led i utbildningen ”Utvecklingsgruppen” skulle vi till i söndags maila in ett A4 med en reflektion om våra butikers kultur.
Skrivkramp.
Tillslut fick jag ihop avsedd text, nu gäller det bara, utifrån den, förbereda en muntlig presentation också.
Jag gillar inte att prata inför folk. (Där kom ett erkännande till).
Handsvett, skakningar och oregelbunden puls.
Papperskorg för ofrivillig vomitering placeras således i omedelbar närhet.