Det är mycket nu

Tydligen kan för mycket stress, för lite sömn och för dålig mat leda till magkatarr.
Det är inte särskilt bekvämt. Min påskmat bestod av dofilus och samarin.
Fick också höra att stress inte är när man har mycket att göra. Stress är när man inte hunnit göra saker man borde ha gjort.
I alla fall är det där jag är nu.
Ordinerad semester några dagar.
Tid för vila. Och tid för att skriva.

Reflekterade lite häromkvällen när jag låg och sjöng för dottern. (Jag vet att jag inte kan sjunga, men hon tycker om mina läten.)
Vi sjöng Idas sommarvisa.
Säkert en jättefin visa. Kanske inget ont menat.
Det tydligaste tecknet för mig att det börjar bli vår och sommar är att min näsa börjar rinna. Mediciner ska intas och näsdukar ska inhandlas.
När sen sommaren är igång och jag ska börja blotta min blekfeta lekamen (jag gör mig nog bättre i mössa och dunjacka) så kommer nästa problem.
Solen.
Jättevarm och jätteskön, javisst, men när de flesta smörjer in sig och strippar ur skjortan för att lapa UV-strålar i jakt på en jämn och skön bränna, så tar jag på mig en vit T-shirt och långbyxor.
Nu har jag visserligen gått ner några kilon (även om graviditetssympatierna gör att det stiger lite för tillfället), men ändå gör denna solen att jag ser ut som en sämre Barapapakopia. Rosa, lite som en dåligt grillad gödkyckling.
Ändå sjunger allas vår Astrid Lindgren att hö luktar gott och att bruna ben är bra.
(Dessutom vill hon ha myggor, vilka hon tycker är söta?!)
Är vi med albinolår och rinnande näsor mindre värda i hennes ögon?

Har precis bevittnat Barcelona-Arsenal.
Herremingudochojojoj.
Trodde att det kunde bli lite spännande, Walcott sprang (och som han springer) igenom Barcaförsvaret och Bendtner kunde efter lite stök trycka in 0-1.
Då bestämde sig Leo Messi för, om vi vill vara elaka, att förstöra spänningen.
1-1. 2-1. 3-1, och sedermera 4-1.
Fyra mål i en CL-kvart. Mot Arsenal.
Han är inte mänsklig den mannen. Eller man förresten. Han är 5 år yngre än mig.
Pojken.
Det är underbart, men samtidigt lite skrämmande.

På tal om sommar och sol så var jag övertygad om att en ny istid var kommen i måndag morse.
Söndag förmiddag tillbringades i goda vänners lag vid Ågelsjön. Medtagen matsäck i form av tunnbröd, skinka, keso, ballerina kladdkaka och påskmust.
Lite blåst, visserligen is på sjön (som vi gjorde vårt bästa att forcera medelst stenar kastade från klippor), men Lars gjorde ändå ett tappert försök att grilla sin bara torso. Värmen, och våren, var på väg.
I måndags när jag slog upp de klarblå så möttes jag av snö.
Mycket snö.
Då jag nyligen sett IceAge3 så väntade jag bara på att den upptinade dinosaurien skulle komma på besök.

Kan också nämna att vi varit på inskrivning hos barnmorskan.
-Vi har samma barnmorska som när vi väntade Tindra.
-Hon är lika gullig som då, men verkar mer påläst denna gången
-Hon klarade av att ta ett blodprov på Natalie, vi bestämde innan att hon bara skulle få en chans, då hon förra gången misslyckades kapitalt och min fru såg ut som ett durkslag.
-Tindra fick hjälpa till med att skaka det upptappade blodet, sätta plåster på mamma och sedan testa blodet i maskinerna. Berättade sedan stolt för sin mor att ”du mår bra och behöver inte äta mer järn.”
-Jag var mer intresserad av leksakerna än dottern. I korgen låg McDonaldsleksaker från min egen barndom. Minns ni de där transformerleksakerna? Pommes frites, hamburgeraskar och läskmuggar som blev robotar. Jag ville stanna kvar och leka.

I vilket fall såg allt fortfarande bra ut.

Avslutningsvis har jag ett erkännande.
Jag skriver mycket, oftast är det svårt att få mig att sluta när jag väl börjat.
Icke så när skrivandet blir ett obligatorium.
Som ett led i utbildningen ”Utvecklingsgruppen” skulle vi till i söndags maila in ett A4 med en reflektion om våra butikers kultur.
Skrivkramp.
Tillslut fick jag ihop avsedd text, nu gäller det bara, utifrån den, förbereda en muntlig presentation också.
Jag gillar inte att prata inför folk. (Där kom ett erkännande till).
Handsvett, skakningar och oregelbunden puls.
Papperskorg för ofrivillig vomitering placeras således i omedelbar närhet.