It can only be Heineken

Vilken kväll.
Vilka mål.
Vilka underbara kontraster.

Rubinerna från Kazan övergav pälsmössorna och packade ner badbyxorna för en resa till Spanien.
Passa på att ta lite solsemester och se på FC Barcelona, fotbollslaget som inte förlorat på ett par hundra år (eller 14 matcher).
Varför trötta ut sig med att försöka spela en match emot dessa giganter?
Detta var vad jag, och många med mig, var övertygade om innan avspark.
Men kazanerna hade packat ner mer än badbyxor.
En turkisk Snurre Sprätt i Gökdeniz Karadeniz, den argentiske Dominguez, som bara hade en uppgift: Vara överallt. Tränarens radband (lämnade sällan de knäppta händerna, vilket gör att jag i ett svagt ögonblick...eller vi släpper det). Men framförallt den sovjetiska stridsspetsen i Ryazantsev. Avfyrning efter 2 min.
Att sen Zlatan Ibrahimovic gjorde ett världsklassmål efter lika många minuter i andra halvlek spelade mindre roll när Snurre Sprätt satte 1-2 med kvarten kvar.
Bilden är så underbar när Rubins tränare samtidigt som slutsignalen, med händer och blick mot skyn, fortfarande med radbandet i ett benhårt grepp, går ner på knä och högljutt tackar alla högre makter.
Det finns religion, teologier, Jimmie Åkesson, Fan och hans moster. Den som bör prisas är dock den mycket stabila målvakten, vars namn tyvärr fallit ur minnet, som i flera situationer räddade Rubin mot framstormande blå-röd-randiga trupper.

Rangers förlorade mot Rumänska Unirea hemma på Ibrox med 1-4.
Värt att notera (förutom att ännu ett "okänt" lag slog ett mer känt) var att endast ett av dessa mål gjordes av rätt lag.
Vid de övriga fyra så var försvarsspelare sist på bollen.

Inga badbollar på Anfield, men risken är nu stor att Rafa Benitez får tid att ta den där semestern som Rubin Kazan ställde in.
1-2 mot Lyon. 4 raka förluster. Inte särdeles bra.

För övrigt vill jag lägga in en nummerpassus med lite hockeyvarning.
Ni som känner mig vet att jag tycker tröjnummer är viktigt och intressant.
Jag har, trots, eller beroende på, detta, mycket svårt att förstå varför Rubins målvakt har nr 77 eller Karadeniz nr 61. Andra nummer som dök upp var 88, 48, 41. Dessutom har Nicklas Bendtner nr 52 i Arsenal.
Känns som det blir för mycket hockey.
Faller inte mig i smaken alls.

Vi - De. Oss - Dem.

Påminner ständigt mig själv att aldrig plugga mer.
Frun är i ett tillstånd av upplösning. Morgondagen innefattar tentamen.
Ska snart förhöra henne angående detta, som det sista i ledet till, vad jag är övertygad om, succé.

En sådan där lugn och skön tisdag på jobbet idag. Åkte hemåt så tidigt som två timmar efter utsatt tid. (Förra tisdagen blev det 7 timmar).
Ledig imorgon, något som innefattar tvättning och städning.
Då eftermiddagen tar vid väntar en FM-kväll i Klocket. Möjligen, eller snarare troligen, innefattar densamma också läskedryck i form av must. It's a must, som de säger i Amerika.

Förtydligar dessutom att DE säger det. Inte DEM. Inte heller DOM.
Korrekt skall vara korrekt.
Må så vara att jag är omodern, förlegad, eller bara Besserwisser.
Den dagen "internetspråk" eller slarvig slang accepteras i, en annars seriös, skrift så ska jag bilda mitt eget protesttåg, om jag så måste gå själv.
Vad gäller "de" eller "dem" så är dagens rubrik ett rättesnöre.
Byt mot något av dessa ord, så ser du vad som skall användas.

Fotbollskväll ikväll. Champions League på schemat. Har fortfarande inte bestämt vilken match som får äran att bli betraktad av mig.

För övrigt har jag nyligen sett ett mycket trevligt exempel på addition.

Gröna planer och kärnvapen

För några år sedan låg jag i en hängmatta och sträckläste "Sfinxen från Torsby".
Med det växte min respekt för Sven-Göran Eriksson, som via ett jobb som springpojke hos mjölnaren tog sig hela vägen ut i Europa som tränare.
Den respekten finns inte kvar.

Jag skrev i förra inlägget om kärleken till fotboll.
Starkt tveksam om den fortfarande finns kvar hos "Svennis".

Att han är en, som media så gentilt skriver, kvinnokarl (läs: bock), rör mig inte i ryggen.

Det är hans politiska, och etiska, ideologi jag inte mäktar med.
Eller ska vi säga brist på densamma.

Det började med att han blev anställd i Manchester City av Thaksin Shinavadfanhanheternuigen. Thailändsk höjdare på flykt från rättvisan i det egna landet.
Vidare till Mexico och rövarguldet.
Därvid ett återvändande till England där Notts Countys bolag inte riktigt verkar bestå av helt lagliga pengar.

Så långt har, åtminstone jag, ändå accepterat mannen. Kanske på gamla meriter, kanske inte.

Nu ska han ta över Nordkoreas landslag.
Kim Jong-Il och avsaknad av några som helst mänskliga rättigheter.

Min övertygelse att herr Jong-Il vill använda landets fotbollslandslag till att, om inte lägga en ridå för sin politik, så i alla fall få landet att verka bättre än vad det är.

Regissör till detta: En kvinnokarl ifrån Värmland.
Antagligen drivs han så hårt av pengar att han bara ser sedelbunden.
Eller så besitter han ett så svagt intellekt att han inte känner till, eller förstår, någonting om detta land.
I värsta fall så delar han och Kim Jong-Il ideologier.

Horribelt, sa Bull.

Fotboll

Ibland kan man undra varför man ändå älskar denna sporten.
Det är tufft nu.
Landslaget missar VM
IFK Norrköping är nära att försvinna i periferin. (Div1)
Aston Villa slås pinsamt enkelt ut ur Europaspelet.
(Dessutom har surrogatet, jag vet att det inte är på riktigt även om jag vill tro det, Canvey Island inte inlett CCC särskilt bra)

Eller är det så enkelt att det är därför man älskar fotboll?

San Marino jublar efter att ha reducerat till 1-7.
Det måste ju betyda någonting.

En frisk person vill ha allting.
En sjuk person vill bara bli frisk.
Vilken av dessa personer är lyckligast när målet är uppnått?

Jag häller upp en gravöl, dricker den i ensamhet.
Men champagnen står på kylning.

Det är lugnt. Malta slår Portugal.

Jag minns när jag var 12-13 år. Hormonerna forsade och efter varje gympa- eller badpass försökte man få en skymt in i tjejernas omklädningsrum.
Nu är jag 27.
Hormonerna tilldelar jag min fru, och att smygtitta in i omklädningsrum känns inte direkt jättespännande.
Förutom igår.
Då var det ändå herrarnas omklädningsrum jag ville få en skymt av.
Vad sades egentligen i katakomberna under Parken i Köpenhamn efter Danmark-Sverige 1-0?
"Det är lugnt grabbar! Vi slår Albanien på onsdag så är vi klara för VM...bara Malta slår Portugal också."

Sverige missar alltså VM.
Zlatan och Isaksson sade efter matchen att "det är inte över förrän det är över".
Det är över!

Sverige gjorde ingen dålig match igår. Det är inte därför vi missar VM.
Mycket om och men och tillfälligheter givetvis.
Om Kim inte missat straffen mot Danmark.
Om bollen inte var över linjen igår.
Om vi gjort ett mål på alla chanser mot Portugal.
Om inte Mikael Nilsson fått snedträff.
Sanningen är att Sverige inte kan göra mål.
9 mål hittills. 5, varav ett självmål, mot Malta är för få, samt 4 mot Ungern.
Inga mål mot Portugal, Danmark eller Albanien (ännu).
Det har gått tidigare att "kryssa" sig till slutspel.
No can do no more!

Jag är den förste att uppskatta ett vackert och samspelt försvarsspel, men givetvis är det bättre att vinna med 6-5 än att spela 0-0.

Många kommer säkerligen att avsluta sina landslagskarriärer nu.
Anders Svensson, Daniel Andersson, Henrik Larsson, Olof Mellberg, Mikael Nilsson.
Svensson har varit riktigt bra, Mellberg helt okej. Henrik Larsson är fortfarande Henrik Larsson, så medelålders han än börjar bli.
Men det fylls på. Bröderna Elm, Marcus Berg, Pontus Wernbloom.

Och givetvis Lars Lagerbäck.
Jag återgår till min teori "lex Bengan Johansson".
Lars-Tommy utan Tommy fungerade inte.
Den där oförargliga synen på livet. Entusiasmen och glädjen.
Hur han alltid står upp för sin grupp. Det saknas för mycket.

Det gäller att nästa förbundskapten har den förmågan.
Spelarkvaliteter finns.

Jag anser att det svagaste kortet är på målvaktssidan.
Andreas Isaksson är en lysande linjemålvakt. Hans reflexräddningar håller världsklass.
Men då ska man spela handboll.
Att ha en målvakt på denna nivån, som inte har kontroll på fötterna är inte ok.

För övrigt vore det väldigt ironiskt, för möjligheten finns i teorin, att Malta slår Portugal, samtidigt som Albanien slår Sverige.
Då kissar jag och går och lägger mig.