Hej jag heter Rasmus, jag är FM-ist

Periodare.
Så benämns oftast de personer som har ett periodvis beroende, då främst av alkohol.
Mitt periodbeteende härrör enkom till Football Manager.
Jag har inte spelat på säkert 2veckor, men när jag väl kommer in i en save så...
Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men sömn är överskattat dessa tider.

Idag har gräsklippning stått på programmet, hann inte riktigt färdigt då fantomen uppenbarade sig. Han behövde prata av sig lite. Huset är så tyst nu sedan hans fru gick bort.
Tycker så synd om honom, men han verkar på, efter omständigheterna, gott humör.
Matlagning är för honom en sport numer. Jag citerar:
"Grovarbetet är ju inte så svårt, koka potatis och så, men hur ska man veta vad, och i vilken ordning, allt ska ner i grytan. Och kryddor, hur gör man med det??" Slut citat.
Faderskänslorna växer. Det för en man som är 50 år äldre.

Nu ska den Arvendalska volvon styra in mot den stora staden.
Oddsen tyder på att telefon skall inhandlas. Ska det bli en I-fån, eller vad kan tänkas??

Plötsligt händer det

Börjar fan tro att myror är aliens.
Vi har försökt på alla sätt att bli av med myrbona i Tindras sandlåda. Framgång: Nej.
Så då återstod bara det sista alternativet: Gräv upp skiten!
Sagt och gjort. Eller...nåja...sagt och påbörjat.
Sandlådan är uppgrävd och molekylariserad, men sen ska ju sanden bort också.

Medlemskväll på torsdag: 17-21 på Coop Forum.
Efteråt ska vi kunna säga att "alla var där".
Kul blir det. Och billigt.
Framför allt får man träffa mig, det slår det mesta.

Tacos ikväll.
Kanske en film?
Nu: Kaffe.

Som sagt: Väl mött på Coop Forum, torsdag den tjugofjärde klockan sjutton.

För övrigt blir inte Tindra särskilt ledsen över att sandlådan försvinner, dels för att myrbett inte är nämnvärt behagligt, dels för att hon hoppas få en rosa sandlåda istället.
Tur att hon har en sådan, närmast overkligt, händig far.

Gräsänkling

Frun och dottern tillbringar några dagar som häst- och hundvakt hos svärföräldrarna, en aning tomt i huset, men man gör det bästa av situationen.
Planeringen igår var därför FM, därefter Champions League, lite FM till och därvid en skön natt med lite sovmorgon idag, då jag bör befinna mig på arbetet 10-22.30.
Så blev icke fallet.
Men 4 av 5 är inte så illa ändå, det är trots allt finanskris.
Sovmorgonen uteblev. Den kära hustrun glömde glasögon och linsvätska, så det blir en tur till Katrineholm innan jobbet.

Borde väl kanske nämna något om Inter-Barcelona igår också.
Kontentan är att jag inte kan bestämma mig om matchen var bra eller dålig.
Barcelona spelade ut Inter i andra halvlek. 65-35 i bollinnehav är förkrossande. Utklassning!
Men det slutade 0-0. Som matchen såg ut så vann Inter den poängen.
Vad gäller Zlatan Ibrahimovic, så börjar han hitta in i Barcas spel, men skärpan, både i passningsspelet och i avslutslägena, saknas.

Någonting som jag reagerat på mycket, inte bara i matchen igår, är hur ofta domarna missar, eller friar, i handssituationer.
Igår var det fyra eller fem, enligt mig, solklara handbollsspelare, men den enda frisparken för hands Wolfgang Stark (mäktigt namn för övrigt) dömde, var när Zanetti fick bollen i huvudet.

Min obevekliga åsikt är att det skall dömas för hands när bollen träffar arm eller hand.
Då är det slutdiskuterat med avsiktligt eller inte. Punkt.

För övrigt fortsätter Canvey Islands resa genom det engelska seriesystemet.
Nästa hållplats: League 1

Vila i frid Ulla

Ambulansen slår av blåljusen.
Flaggan hissas på halv stång.
Mannen som håller i flagglinan har mist sin livskamrat,
sin fru sedan 60 år.
En fantom. Men ensam kvar.
Hon fick avsluta sina dagar i hemmet.
Huset de byggt med egen kraft.

Vi står bredvid.
Maktlösa.
Vi ger det vi kan.
Önskar att fantomen orkar rida igen.

Så mycket ork, så lite tid

Det är inte sant. Inte riktigt.
Orken tryter lite, med tiden räcker absolut inte till.
Vid dags dato har jag, sedan i måndags, befunnit mig på min arbetsplats i närmre 50 timmar.
Då är inte fredagen arbetad än. Det blir dryga 8 timmar till.

Dessutom bör, och vill, jag hinna styra lite mer med min underbara frus födelsedag imorgon.
Måste, på grund av detta, skicka en liten sur hälsning till svärmor: Kunde du inte hållt in ett par dagar till, då för 27 år sedan? Då hade jag kanske haft tid och sova lite.

Ikväll kommer svågern hit (det är sjukt vuxet att ha, men framförallt allt benämna dem som, svärföräldrar och svåger). Vi, eller kanske mest han, ska fixa något gott att äta och dricka, som en aptitretare inför morgondagen.

Den där klockan, förbannad av Belsebub själv, rinner iväg.
Bäst att packa in dotter i bilen för avfärd mot dagis.

Det är mer än bara en sport

Av någon konstig anledning så har de senaste inläggen handlat om fotboll.
Eller så konstigt är det inte. Det har varit mycket fotboll senaste veckan.
Och det fortsätter.
Malta-Sverige på onsdag kväll.
Nu har inte jag någon ingenjörsexamen i matematik (eller någon utbildning överhuvudtaget), så tyvärr kan jag inte redogöra för Sveriges fortsatta chanser i VM-kvalet.
Herr Lagerbäck har sagt att det är 75-80 procents chans att de går till VM.
Han har måhända klenare utbildning än jag, så mycket kan räknas ut av det.

Den enklaste matematiken vore ju annars att dra på sig en röd tröja, ta bron över till Köpenhamn, knäcka 27 och en halvfjerds Elefant hemma hos Jens Spendrup och sen ge sig fan på att nita en tysk konsertpianist som dömt straff till Sverige.
Men då kommer vi in på sannolikhetslära, vilket jag inte heller kan något om, så även det lämnas därhän.

För övrigt kan jag förstå att Zlatans mål mot Ungern redan benämns som "en klassiker".
Viktigt? Absolut. Sista sekunden? Det med. Fotbollsetetiskt tilltalande? Till viss mån om man räknar in passningen.
Men Aaron Ramseys mål för Wales U21 mot Italiens dito.
Herrejävlar!! (Eller vilken religion ni än månde hava).
Har ni någon gång läst "SuperMac och Bullen" i Buster?
Ramsey kommer från och med nu att vara "Bullen" för mig.

Länk:
http://www.youtube.com/watch?v=2XWkIFWTnUE

Sveriges nationalarena ligger i Budapest

Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva efter Sveriges VM-kvalmatch igår.
Jag inser hur konstigt det måste sett ut.
En ensam man i blå skjorta, ståendes i ett hörn, med ena ögat tittandes på en halvtaskig steamad sändning från Budapest.
Några minuter innan stängning: Armarna rakt upp och ett glädjeskrik i ensamhet.

Jag lånar ett stycke ur Simon Banks krönika.

"Sverige började stressa redan med sju-åtta minuter kvar, det hände inget mer.

Portugal gjorde 1–1 i Parken. Sydafrika var en hägring. Puskás-stadion gungade i alla färger som inte var gult.

Allt gick åt helvete.

Och Zlatan Ibrahimovic gick till jobbet. "

Poesi
And I rest my case

Icke godkänt

Många klagar på damfotboll, att det inte finns något underhållsvärde och så vidare.
Jag är inte en av dem.
Lika lite som det går att jämföra äpplen och päron, går det att jämföra herr- och damfotboll. Det är grunden samma sport, men med helt olika förutsättningar.

Igår spelade Sveriges damer EM-kvartsfinal mot Norge.
Matchen slutade 1-3.
Jag är egentligen inte särskilt besviken. Mer rädd.
Sverige har senaste 20 åren legat topp 5 på världsrankingen, vi har ett antal fotbollsspelare i absolut världsklass, ändå kan de genomföra en så usel halvlek som den första igår.

Helt plötsligt hade dessa världsstjärnor ingen aning om de mest grundläggande sakerna i fotboll.
Att gul spelare ska passa bollen till annan gul spelare, eller att man ska sparka bollen i motståndarnas mål, inte sitt eget.
Jag är ingen psykolog, förutom på hobbynivå, så jag ställer mig frågande till hur man kan sakna inställning och jävlar anamma i en EM-kvartsfinal. Fullständigt obegripligt.

Den enda som visade lite vilja i första halvlek var Caroline Seger. Ironiskt nog var det hon som slarvade i pressen vid Norges 1-0.
Det blev lite bättre i andra halvlek med Jessica Landström. Jävlar vad ont det måste göra att möta henne.
In kom också Lina Nilsson, som ville och vågade, samt Louise Fors. Hennes frispark i ribbkrysset från 35 meter var värd ett bättre öde.

Det är så många som underpresterat i denna turnering. Frankrikeproffset Lotta Schelin, den på förhand så uppskriva Kosovare Asllani, ja egentligen har väl ingen spelat över sin förmåga.
Men det som fick mig, i skräckblandad förvåning, att resa mig från min halvliggande position i TV-soffan var förbundskapten Thomas Dennerbys uttalande i halvtid.
Reportern frågade vad de skulle göra för att vända 0-2 underläget. Svaret löd "Jag vet inte vad jag göra nu."
Hoppsan Kerstin!
En förbundskapten utan en klar backup-plan. Inte godkänt.

Men kan skylla på oturliga självmål, två ribbträffar, en stolpträff och en storspelande norsk målvakt.
Sanningen är att vi sluppit allt detta om Sverige bara hade spelat fotboll.

För övrigt var Victoria Sandell-Svensson värd en snyggare sorti från en framgångsrik karriär.
Kaptensbindeln går i arv till Caroline Seger, ett fullkomligt korrekt val. Pådrivande, kämpande och Sveriges, i mitt tycke, bästa fotbollsspelare just nu.

UPDATE!

Tiden går fort när man har roligt.
Vilket i och för sig betyder att ni alla haft jättetråkigt eftersom jag numer är fruktansvärt dålig på att uppdatera.

Har precis sett Män som hatar kvinnor. Äntligen. Den har stått i hyllan ett tag och väntat.
Bär mig lite emot att skriva detta, det kan nämligen ligga mig i fatet, men jag känner mig därtill nödd och tvungen.
Hon har fanimej alltid rätt.
Ja, Natalie alltså.
Hon borde blivit polis, bara på intuition.
Efter 27 sekunder av filmen, eller åtminstone när handlingen var presenterad, så hade hon löst fallet. Det är jämt så. Skrämmande.

Ni facebookvänner känner redan till det, men hypokondrin flödar på jobbet. (Jag hävdar alltid att det är inbillning när folk sjukskriver sig).
Fläskpest och brutna tår, eller möjligtvis en blånagel. Åsikterna går isär.
Tunt om personal har det varit i alla fall, men det ordnar sig oftast.

Långdag imorgon, 10-22.30. Hinner förhoppningsvis få lite gjort på den tiden.
Ska se hur sjukdomsläget är i veckoslutet, skulle behöva lite ledigt på fredag. Behöver få några saker gjorda hemma också.

För övrigt så har Canvey Island FC kvalplatsen till League One klart inom räckhåll. Hade en rejäl svacka i mitten på säsongen, men nu på slutet har det gått som tåget.

Fast in real life (ser inte riktigt skillnad visserligen) så harvar de på i den engelska motsvarigheten till svenska korpen.
De har, helt enkelt, inte anställt en kompetent manager =)