Icke godkänt

Många klagar på damfotboll, att det inte finns något underhållsvärde och så vidare.
Jag är inte en av dem.
Lika lite som det går att jämföra äpplen och päron, går det att jämföra herr- och damfotboll. Det är grunden samma sport, men med helt olika förutsättningar.

Igår spelade Sveriges damer EM-kvartsfinal mot Norge.
Matchen slutade 1-3.
Jag är egentligen inte särskilt besviken. Mer rädd.
Sverige har senaste 20 åren legat topp 5 på världsrankingen, vi har ett antal fotbollsspelare i absolut världsklass, ändå kan de genomföra en så usel halvlek som den första igår.

Helt plötsligt hade dessa världsstjärnor ingen aning om de mest grundläggande sakerna i fotboll.
Att gul spelare ska passa bollen till annan gul spelare, eller att man ska sparka bollen i motståndarnas mål, inte sitt eget.
Jag är ingen psykolog, förutom på hobbynivå, så jag ställer mig frågande till hur man kan sakna inställning och jävlar anamma i en EM-kvartsfinal. Fullständigt obegripligt.

Den enda som visade lite vilja i första halvlek var Caroline Seger. Ironiskt nog var det hon som slarvade i pressen vid Norges 1-0.
Det blev lite bättre i andra halvlek med Jessica Landström. Jävlar vad ont det måste göra att möta henne.
In kom också Lina Nilsson, som ville och vågade, samt Louise Fors. Hennes frispark i ribbkrysset från 35 meter var värd ett bättre öde.

Det är så många som underpresterat i denna turnering. Frankrikeproffset Lotta Schelin, den på förhand så uppskriva Kosovare Asllani, ja egentligen har väl ingen spelat över sin förmåga.
Men det som fick mig, i skräckblandad förvåning, att resa mig från min halvliggande position i TV-soffan var förbundskapten Thomas Dennerbys uttalande i halvtid.
Reportern frågade vad de skulle göra för att vända 0-2 underläget. Svaret löd "Jag vet inte vad jag göra nu."
Hoppsan Kerstin!
En förbundskapten utan en klar backup-plan. Inte godkänt.

Men kan skylla på oturliga självmål, två ribbträffar, en stolpträff och en storspelande norsk målvakt.
Sanningen är att vi sluppit allt detta om Sverige bara hade spelat fotboll.

För övrigt var Victoria Sandell-Svensson värd en snyggare sorti från en framgångsrik karriär.
Kaptensbindeln går i arv till Caroline Seger, ett fullkomligt korrekt val. Pådrivande, kämpande och Sveriges, i mitt tycke, bästa fotbollsspelare just nu.