Jag inser hur konstigt det måste sett ut.
En ensam man i blå skjorta, ståendes i ett hörn, med ena ögat tittandes på en halvtaskig steamad sändning från Budapest.
Några minuter innan stängning: Armarna rakt upp och ett glädjeskrik i ensamhet.
Jag lånar ett stycke ur Simon Banks krönika.
"Sverige började stressa redan med sju-åtta minuter kvar, det hände inget mer.
Portugal gjorde 1–1 i Parken. Sydafrika var en hägring. Puskás-stadion gungade i alla färger som inte var gult.
Allt gick åt helvete.
Och Zlatan Ibrahimovic gick till jobbet. "
Poesi
And I rest my case
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar