AIK vann SM-guld.
IFK Göteborg förlorade SM-guld.
Jag har inga egentliga sympatier för något av lagen, så jag känner varken glädje eller sorg.
Det jag känner är en bitter eftersmak.
Att vuxna människor inte kan bete sig vuxet.
Att behöva ringa in prisutdelningen med kravallpoliser är inte roligt, vilket dessutom gör att prisutdelningen från nästa år troligtvis kommer flyttas till fotbollsgalan.
Jag kan inte kommentera matchen - jag såg den inte - men givetvis är AIK värdiga mästare. De vann!
Min stora eloge, eller ska jag säga beundran, går till Mikael Stahre. AIK's tränare.
Yngst i Allsvenskan med sina 34 år, men en fotbollsnörd utan dess like.
Minns när "Lars-Tommy" var i sin glans dagar. Lagerbäcks riskminimering och Söderbergs personliga engagemang.
Stahre är Lars-Tommy.
Bara en sådan sak att gräva fram den statistiken att IFK Göteborg inte vunnit om de spelat mot kortsidan med motståndarnas fans i andra halvlek.
Det personliga engagemanget grundar sig i att få denna grupp som till stor del består av halvkriminella förortsungar från olika delar av världen att dra åt samma håll.
Det är stort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar