Vinterångest

Min facebookstatus igår: "Rasmus känner vinterångest tyna och försvinna". Hade lite vårkänslor, livet kändes sådär lagom, som det är när man är mitt emellan skratt och gråt.

Idag snöar det. Ridå.

Nikotinsuget håller i sig, tycker emellertid att det är uthärdligt. Får vissa fragment av impulser som säger "ge upp, du kommer inte klara det i alla fall, varför utsätter du dig för detta obehaget då?" Men då tar jag ett glas vatten och försöker, för det är inte lätt, att fokusera på något annat.

Pratade med en kund som köpte Onico idag. Jag frågade om det fungerade för honom.
"Javisst, jag har kört Onico i tre år, saknar inte snuset alls."

Jamen vad fan! Min hjärna köper inte det här med hälsoaspekterna, det farligaste med snus är att det innehåller nikotion som är beroendeframkallande. Om man nu måste stoppa in fejksnus istället, då faller ju det argumentet.
Dessutom. En dosa Onico kostar 25:-, en dosa Kronan 23:-. Då håller ju inte det ekonomiska resonemanget heller.
0:- är mer lagom, jag får ha det som motivation just nu. Inget snus, inget substitut. Mer pengar kvar till mig!

Dessutom. Oväntat Richard. Oväntat.