Dag 1

Första dagen, eller halva dygnet, snart avklarat. Det skulle närmast kunna beskrivas som en surrealistisk känsla, lite av det klassiska att se sig själv utifrån. Hjärnan hinner inte med ögonen, samtidigt som man pratar utan att förstå vad man säger...
Jag väljer ännu så länge att tycka att dessa fysiska fenomen är roliga, även om kallsvetten börjar ta över.
Jag har ju försökt förut, så jag vet vad som väntar. Jag måste vara idiot som väljer att gå igenom detta igen, eller det idiotiska ligger ju i att jag tidigare gett upp när jag ändå kommit en bra bit på väg.
Återstår att se hur feg jag är denna gången. Men för tillfället känns det som att jag kan ge niko-monstren en rejäl match.
Möter faran i morgon igen. Jobbar hela dagen med att sälja detta, vad min hjärna fortfarande tycker, underbara gift.