Första dagen tillbaka i de onda vanorna.
Blandade reaktioner från omgivningen. Alla förståeliga.
För egen del: Mental besvikelse. Fysiskt välbefinnande.
Hjärnan fungerar bättre och lugnet infinner sig. Tråkigt nog?
Det kommer ta ett tag innan jag gör ett nytt försök, om det överhuvudtaget inträffar.
Mina nära och kära har fått lida när mitt humör inte fungerat. Detta, med facit i hand, helt i onödan igen. Förlåt!
Trevlig och glad Rasmus igen? Förhoppningsvis.
Utmattad efter innebandy med coopianer, väldigt uppskattad vana.
Hade missat att ersätta ett pass på jobbet, Christer ställde upp, var på plats efter bedömt sju och en halv minut. Saved my ass!
Tydligen läser väldigt många vad jag skriver. Trevligt. (Tror jag i alla fall)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vaddå innebandy med coopianer? spelar ni innebandy utan mig?:(
SvaraRaderaDet är bara att se till att bli coopian. Lätt ordnat =)
SvaraRaderaja bloggen är ju rolig! keep up! :)
SvaraRaderapuss mats
Tjenare Rasmus!
SvaraRaderaKlart man måste följa din kamp mot drogerna. =)
// Pär