Det är nya tider nu

Jag har kommit till den makabra insikten att jag inte rår över tiden.
Inte heller över vädret, vinden, elden eller Aston Villas förmåga att ständigt spela 0-0.
Denna blogg startades som en hjälp att motivera mig till att bli fri från Djävulens underbara grepp.
Det gick inte bra, men bloggen fortlevde med varierande ämnen och bevisligen med ett antal tappra läsare.

Nej, jag tänker inte fega ur och lägga ner.
Jag vill bara försöka få mer makt över tid och rum.
Att försöka få en daglig blogg är ett mål jag inte kommer nå.

Idag slog det mig så.
Nedsjunken i de, för ungefär 50 kronor på second hand inköpta, sofforna i lunchrummet på Coop, med en nybryggd kopp kaffe (eller den där koffeinhaltiga sörjan ur maskinen vid väggen) slog jag upp Mats Olssons söndagskrönika i Expressen.
Tillägger redan nu att jag inte är Mats Olsson, eller i närheten av att vara Mats Olsson, egentligen inte ens värd att nedteckna hans namn i min blogg.
Men idén och upplägget är mig tilltalande.

Veckovis bör jag klara av tycker jag.
En väl avvägd onsdagskrönika. (Att jag valt onsdag beror främst på att jag vanligtvis inte arbetar den dagen och därför tror mig ha viss makt över tiden, men också på att Olsson redan snott söndagen.)

Vad kommer då denna krönika handla om?
Jag har inte en jävla aning.
Jag har sällan det.
Mest sannolikt är att den kommer att handla om sådant som berör; politiska situationer, krig och svält, förtyck och fasa.

Eller så kommer den helt enkelt handla om mycket fotboll, lite sport, lite jobb, lite familj, lite sång, lite dans och lite naket.

Håll ut.
Det är snart onsdag.