Det blir inte mycket bättre än såhär

...och vad du missade.
Denna mening tillägnad Mats som missade matchen ikväll.
Lider med dig.

Matchen ja.
Jag har sagt det förut, jag säger det igen. Det går inte att inte älska denna underbara sport.
Sverige förlorade. På straffar.
Riktigt bittert givetvis. Detta laget var värda en finalplats.
Men vilken jävla match.
0-1 innan första minuten var färdigspelad.
En stund senare när Bjärsmyr, efter en armbåge av Agbonlahor är ute och syr ögonbrynet, så gör England 0-2.
Målskytt: Nedum Onuoha, vars bevakare vid fasta var just Bjärsmyr.
0-3 självmål av just nämnda Bjärsmyr.
Då hade jag gett upp.
Kissa och gå och lägga sig.
Då kom minnena från CL-finalen mellan Milan och Liverpool.
Vilken jävla upphämtning.
Vilken jävla dramatik.
Natalie ville ta mig till sjukhus. Min puls var inte hälsosam.
3-3 målet. Godis.
Och Marcus Berg.
På något sätt symboliskt att han missade sin straff.
Många "stjärnor" har gjort det före honom i stora sammanhang.
Van Basten, Maradona, Baggio, Håkan Mild...eller ja, i alla fall.
Säga vad man vill, men 7 mål på 4 EM-matcher går inte att argumentera emot.
Han är större än FC Gröningen.

Stämmer det att varningarna följer med hela vägen så blir det tufft för England i finalen.
Campbell avstängd efter utvisning.
Agbonlahor varnad efter armbågen mot Bjärsmyr.
Joe Hart varnad för osportligt spel under staffläggningen.
De saknar två av sina anfallare plus sin förstamålvakt. Oops.

Återigen en såndär skön bild av "det nya landslaget"
Robin Söder, en anfallare ifrån Göteborg, som knappt fått hår på pungen, placeras, med ett trasigt knä, som vänsterback mot James Milner (som varit med i U21 i över 20 år och har ett antal A-landskamper på sitt samvete).
I den 119:de minuten hoppar han ut på ett ben, då har han löst uppgiften.

Jag hoppas att framtiden blir lika ljus som den faktiskt känns just nu.
Men då behövs ett sidestep från det Lagerbäckska tänkandet.