Gult gult gult gult gult gult rött gult gult gult rött

Den där John Blund kan ju lämna in och söka sig ett annat jobb.
Eller så beror det på att jag fortfarande är lite uppspelt efter Sveriges 3-1 vinst mot Serbien.
Jag tänker inte kommentera domarinsatsen mer än att jag säger att jag inte kommer kommentera den.
Men lite för färgglatt var det nog.

Jag är förvånad.
Sveriges U21-landslag är många gånger bättre än vad jag trodde innan turneringen startade.
Förutom en forward som målorgasmar, ett utomjordiskt spelsinne från Broakulla, den konstant skrattande noshörningen på mittfältet med mera, så ser jag bara en logisk förklaring till varför detta svenska lag, där de flestas vardag spenderas i en Scaniabuss från -86 på väg till Borås, kan mäta sig med spelare som tjänar i veckan vad jag gör på ett kvartal.
Min förklaring heter Tommy Söderberg.
Vilken människa. Vilket unikum. Vilket hjärta.
Visserligen har han i detta gänget gott sällskap av Jörgen Lennartsson.

Jag tror stenhårt på att trivs man tillsammans utanför planen, så gör man ett bättre jobb på planen.
Lex. Bengan Johansson.

Tommy Svensson läste dikter av Karin Boye i halvtidspausarna under VM94.
Grova, maskulina fotbollsspelare.
Och knoppar som brister.

Som sagt, Tommy Söderberg.
Det går verkligen inte att tycka illa om den mannen,
Jag ger mig fan på att går semifinalen på fredag till straffar, så kommer han ta till sig spelarna, eller "valparna" som han själv benämner dem, och tipsa om en säker spik till V75 på lördag.
Endast för att sänka stressnivån.
Det handlar om psykologi och människokännedom.

Lennartssons citat i TV4 efter matchen är så underbart talande.
När Jihde/Lundh/Fjellström ställde honom mot väggen angående varför inte Wernbloom byttes ut eftersom han ändå är avstängd mot England.
"Nej, vi funderade lite i de banorna, men Pontus tycker ju att det är så kul att spela fotboll."

No further questions!

Tyvärr kommer nog avsaknaden av nyss nämnda noshörning att vara, möjligtvis allt för, påtaglig mot England på fredag.